jag vet inte vafan det är som händer med mig. vill bara skrika. ingen kan hjälpa mig. första gången på väldigt länge som jag inser att INGEN kan hjälpa mig. det måste tydligen komma inifrån mig själv. allt känns så jävla konstigt. jag gör försök varje dag till min omgivning att försöka förklara. försöka få dom att förstå. men jag kan helt plötsligt inte öppna mig. jag kan inte förklara mig. vad i  hela helvete liksom. varför är det krig inom mig?! varför känner jag alla dessa jävla känslor?!

nu har jag fått vara med mig själv i  några timmar. tömt varenda droppe tår in denna kropp. det känns så jävla skönt. skrika. gråta. sjunga. hahaha helst alla på samma gång. ni vet i en film när en kvinna gråter utav bara helvete och mitt i allt så sjunger hon? helst äter glass eller choklad också. men det hoppade jag idag.

 

så. två panik fitt ångestattacker senare. två tabletter senare också. fan. hur kunde det bli såhär? hur I HELVETE KUNDE DET BLI SÅHÄR??????????????????????! HUR KUNDE JAG HAMNA HÄR NERE I DETTA SVARTA HÅL? JAG?! jag som är glad! jag som skulle bli en bra mamma. jag har så mycket kärlek att ge. jag som inte får sova på natten. faaaaaaaaaaan. ska min älskade unge få växa upp med en psyksjuk mamma .. det var verkligen det sista jag vågade tro. hjälpen känns försent. jag är liksom fast i mina tankar och i mina tankesätt. det går fan inte att ändra.

 

orkar inte ens prata med mina människor omkring mig. jag försöker. men jag vågar inte blotta mig. eller nä jag vet inte. jag kan ju inte ens förklara. och ibland känns det bara för jävla jobbigt att jag är mamma just nu. känner mig så svag. känner som jag tar distans från ALLA omkring mig. det inkluderar min son. fast jag försöker.

 

 

haha. patetisk. ja ibland så. och nu är det kallt ute också. vill bara ta in alla hemlösa här hemma och ge dom mat och värme. här sitter jag och bölar för att det är så jäövla synd om mig. jag har varken hiv, cancer eller är hemlös. faaaaaaaaaan. måste ta denna prövning från gud men ibland känns det bara för mycket. som att det inte foinns en jävla gud.

 

aja. nu har jag svamlat på . nu känns det lite bättre faktiskt. tacka fan för det.

 

för övrigt så är jag jävligt tacksam för mina människor omkring mig. utan dom. verkligen inget mig.

/ sanera