kärlek
idag har jag skickat över mice till sin kompis, vad glad han blev.. han "vill" inte lämna mig just nu, han vill finnas här för mig osv. men både igår och idag har jag varit ensam hemma utan att få en enda ångestattack och utan att behöva mina starka tabletter! stolt tjej. fast idag är Albin hemma, det var han inte igår.
men känner mig typ mer & mer mig själv nu med sänkningen av mina antidepressiva, ska gå på 0,25 gr tills jag ska till dr igen för att få en ny medicin.. behöver tydligen bli av med mina ångesttoppar så vi kan utreda vad jag med lider av. haha.
ja är lite gladare än sist jag skrev här. som sa´gt. känner mig mer som mig själv. jag skrattar och börjar känna mig riktigt glad igen. men sen ibland när jag får mina bakslag, då blir jag helt sänkt.
är bara så glad över att jag har min fina älskade familj och mina vänner. <3 emmi som ALLTID ställer upp. åh vad jag älskar dig. känns som att allt du gör för mig kommer jag aldrig kunna ge tillbaka. men jag försöker.
när jag var hos PSYKologen (uttalar som farfar) så ritade vi upp på ett stort papper vad jag "lider" av för att veta vad vi ska börja med haha.. fick en smärre chock när jag såg allt. även fast jag visste..
- ångest, seperationångest
- pstd (= Posttraumatiskt stressyndrom ) uppstod förmodligen av rånet och förlossningen
- ältar
- mörkrädd
- depression
- vaksam
- orolig
- otålig, blir arg
nu minns jag inte mer, var något mer. vi ska börja med pstd tror jag vi kom fram till i alla fall. tillslut blir det nog bra. sen när jag kom hem sa jag till micke att jag nog skulle sluta och gå tillbaka en annan gång i livet, känns inte rätt nu. ahhahahahaha. alltså jag var seriös då, men micke sa bara att det är nu du ska gå. sen var det klart. han har nog rätt. men det är sjukt jobbigt att sitta och gå igenom en själv, så svart och vitt. jag och fisi har pratat mycket. på ett sätt känns det som att vi har upplevt vår barndom helt olika, fast ändå inte. det är bara det att jag har ALLTID varit orolig, medans fisi liksom inte har varit lika påverkad. tex. hon har alltid somnat på en gång, medans jag alltid låg vaken hur länge som helst och var rädd att bli lämnad, vilket egentligen var befogat för jag blev ju lämnad ibland. men ändå.
men som sagt. det är jobbigt att gå igenom , för att man ser saker på ett annat sätt nu nät man själv är vuxen och förälder. mina föräldrar har alltid varit väldigt öppna om det mesta, involverat oss väldigt mycket (på både gott & ont), pratat om allllllllllllllt (i mina tonår tyckte jag det både var pissjobbigt men apskönt att dom ville prata om det mesta med mig), finns så mycket jag tar med mig från dom som jag hoppas jag kan vara öpå samma sätt som förälder till Albin. vi är väldigt kärleksfulla i vår familj, känslor har varken mamma eller pappa haft så svårt att visa, precis som jag. när jag tänker på barndomen så tänker jag "vi höll ihop", vi hade alltid varandra även fast det ett tag var riktigt jobbigt mellan mig och pappa och ibland med mamma. men jag visste att dom alltid fanns där. jag hade aldrig klarat mig utan mina systrar.
men sen finns det saker jag själv aldrig skulle göra som förälder och vissa saker som gör att jag liksom har typ 0 tolerans till vissa saker och ting. trygghet för mig är oerhört viktigt för mig, jag var tyvärr ett otryggt barn från början och sen blev det inte bättre.. så jag gör allt i min makt att göra Albin så trygg som möjligt, och jag vet att han är väldigt trygg med både mig & micke , men också våra fantastiska föräldrar och hans älskade moster <3 det är viktigt. micke var också ett otryggt barn som liten, likt jag ville bara vara med sina föräldrar. så menar inte att bara för att man är med om vissa saker så blir man otrygg, vissa barn är bara det ändå.
är iallfall väldigt noga med man ALLTID säger hejdå till Albin, så han VET att man går, han ska ALDRIG behöva gå runt och leta och hoppats på att personen är kvar osv. det ska vara tydliga hejdå, vilket micke ibland glömmer, så albin inte ska bli ledsen när han går.. så vi har pratat mycket om drt med björntjänst. nu tror jag aldrig han glömmer att säga hejdå igen ;)
sen har vi alkohol, egentligen behöver jag väl inte säga så mycket. micke minns inte att han har sett sina föräldrar fulla någon gång under sin barndom, ävrn fast dom har druckit. sjävlklart kan man ta något glas, men det måste finnas begränsningar och jag vill aldrig, aldrig att albin ska vara med massa fulla människor, en alkoholpåverkad människa blir atoumatiskt liiiite hårdhäntare, liiiite högre i rösten, liiite skojiagre, liiite ostabliare men tillcärkligt för att ett barn direkt förstår att personen är annorlunda. jag vet. min pappa var alkoholist, men det var när min mamma drack som det blev riktigt jobbigt.
nåja. behövde bara lätta mig lite. en sak som jag också vill ta från mina föräldrar är att få albin att känna mot mig som jag känner genetmot mina föräldrar; älskad villkorslöst, känna att man kan prata med dom om allt och vet att dom alltid finns där, att följas genom livet, den fina speciella relationen vi har. att alla känslor är ok att känna.
min pappa förstår mig alltid innan jag ens är i närheten av att känna mig själv, det säger väl en hel del om oss...
hahahahaha lika osammanhängade inlägg som vanligt ;)
jag älskar er så jävla mycket!
/ sanera
Love you
Trött tjej idag! Världens bästa moster & syster (såklart delad plats med den andra bästa mostern & systern ). Älskar dig överdrivet mycket. Tack för att du alltid stöttar mig & älskar mig trots att jag är lite tokig ibland! Vi har stått vid varandras sida sen den dagen jag träffade Dig på BB & vi kommer alltid stå kvar där det vet jag ❤️ älskade syster! Nu längtar kag bara tills Jag kan få bli moster & bli en lika fin & kärleksfull moster som du är till min son ❤️ (ja jag vet att det kommer dröja & enligt dig aldrig hända , men jag tänket längta ändå!) älskar dig mass min Fisi!❤️
/ syster sanera
