när man mår dåligt eller när man går igenom något jobbigt eller något väldigt stort , så får man liksom det där stödet av sina vänner & familj.. det är ju så att man liksom lite räknar med det, men ändå inte. jag menar ,jag vet att dom finns där & ställer upp.

 

MEN jag tror bara inte att jag visste hur mycket dom finns där & hur mycket dom ställer upp.. är chockad, faktiskt. men jävligt glad. framförallt till mina två älskade vänner E & B. & mamma & pappa. jag är så glad & lycklig att jag har er. att ni orkar. jag vet inte om jag hade orkat på samma sätt , framförallt inte om jag var B. jag hade verkligen inte klandrat dig om du inte orkade. verkligen inte. istället så finns du där & stöttar mig ändå. det är fan jävligt stort.

Och E, du är så fin.. haha, gör allt för att inte påverka mig.. åh, alla dessa samtal och våra (mina) gråtattacker.

 

jag undrar, när man är en mamma eller pappa. som min mamma & pappa. så får dom reda på detta. jag undrar om dom ändå innerst inne blir besviken på mig. eller dom verkligen tycker att jag får göra mina egna val , och dom har sinnesro med det. fast å andra sidan tror jag det. att dom tror på mig iallafall & hjälper mig på min nya väg genom livet.

 

jag är bara så glad över allt stöd. detta är bara ändå bara början för vad som komma skall. jag är livrädd. jag är så rädd att jag vill ligga & gråta hela dagarna. tänk om vi inte hittar jobb? fast jag söker ALLT jag ser, ändrar mina ansökningar 390000 ggr.. och det skiter sig med lägenheten?

tänk om, världens hemskaste tanke, men ändå realistiskt. tänk om , allt inte faktiskt löser sig? jag kommer vara en mamma. glad. men ledsen. ?

 

jag är rädd att vi tog vatten över huvudet. fast ändå är jag inte det. jag är ändå säker på min sak. fast jag vet att vägen dit är inte så jävla säker.

 

i slutet av dagen, ovasett stöd, så är det jag & micke som sitter där utan pengar , men ett liv som vi måste försörja. inte du, inte någon annan än han & jag. och i slutet av dagen så kommer ingen annan än vi förstå vad vi går igenom. kanske mamma & pappa lite då. men ingen som inte har gått igenom samma sak.

 

det gör mig också lite rädd. men ändå är jag glad. jag bär faktiskt på ett mirakel. och om jag får bestämma så vill jag ha 7e maj idag. tanken på detta får allt annat att verka så litet & obetydligt. jag & micke kommer bli världens bästa föräldrar. vi kommer klara allt. för det  måste vi. och vi har underbara vänner & familj, som kommer hjälpa oss så gott de kan. det vet jag.

 

jag är livrädd, men lycklig & glad. min största längtan & dröm har gått u uppfyllelse. inte som jag hade planerat dock, men livet blir FAN aldrig som man planerar. och det är det första jag ska lära mitt lilla barn.

 

/ sanera

 

Kollade nyss på nybyggarna ......

 

åh, jag kan inte fatta att folk har det såhär i sverige. Men det är ju verkligheten & den är hemsk & gör ont.

men det är fruktansvärt, en kille är 23 år & hållt på med droger i 10 år.... sen han var 13.. när jag var 13 lekte jag typ fortf med barbie haha..

 

Gillar Anders, han följde med dom och skulle också vara hemlös några nätter.. går till ett härbärge (vi har tak garanti här) men det var fullt & alla härbärgen stänger 19, så han fick hitta ngn annanstans att sova. så träffar han en kille som sa att dom kunde hitta ett ställe. då börjar han bryta in sig i en källare..

anders säger då: men vad gör du? detta är ju inbrott, det är olagligt..

killen: men vad trodde du?

 

men tillslut hittar dom en källare där det var öppet & där dom kunde sova.

 

många av dom hemlösa vill inte bo på härbärgen för att det finns droger där & dom känner sig ej trygga + vafan hjälper det att alla härbärgen stänger kl 19?!

 

jag önskar att jag kunde öppna ett ställe för hemlösa som verkligen är hemlösa & lyckats sluta med droger, och på mitt härbärge skulle det vara 100% nolltolerans mot droger & på så sätt skulle dom hemlösa kanske känna sig lite mer trygga. och par skulle såklart få sova tillsammans.. Och det skulle ha öppet till sent på natten iallafall. och min pappa kanske kunde prata med dom, lite som gruppterapi. 

 

det finns ETT härbärge för par.. med typ 2 dubbelsängar! alltså??? kärlek är fan jäkligt viktigt!

VAKNA POLITIKERNA FÖRFAN.............????! man blir ju trött. & ledsen såklart.

kvinnor.. fyfan blir antastade , slagna..

 

fast det lär ju inte hända om jag inte vinner några miljoner. men det är verkligen min dröm. då skulle man verkligen vara stolt att man hjälper dom utsatta.

 

det "roliga" jag finner i detta är att jag som VILL hjälpa till , liksom kan stå ute & dela ut soppa osv, nää istället söker nästan alla volotärer till deras secondhand butik eller så. istället för att utöka liksom ställena på att dela ut mackor och så.. jag vill inte jobba i en butik gratis, det känns inte som att man direkt hjälper till liksom. jag vill ut där och hjälpa dom direkt. och liksom jag har flera gånger FÅTT RINGA till dom och pratat med olika personer för att komma någon vart. vill man inte ha sån hjälp eller?

 

på mitt härbärge skulle alla få hjälpa till som ville & det skulle vara enkelt att söka. man behöver ju en lokal för detta. och då behöver man investerare osv, och vem vill investera i projekt som kommer kosta pengar , men inte ge några pengar? inte många..

 

drömma kan man ju. men blunda behöver man iallafall inte göra för verkligheten. vi måste hjälpa våra medmänniskor. alla kanske inte vill hjälpa till gratis, men köp en situation stockholm någon gång, KÖP en macka.. gör bara något litet. så vi vet att det fortfarande finns hopp om verkligehten. man vet ju aldrig , om 10 år kanske ni eller jag bor på gatan. nu tror jag inte det. men jag menar , det är väl INGEN som tror att dom ska hamna där?

och jag hoppas verkligen INGEN skulle behöva bo på gatan.. men, nu är det så... och det gör mig så jäkla arg & ledsen.

 

och nu kollar jag efterlyst & blir ännu mer deprimerad.....

 

/ sanera