idag är det 5e september. idag för EXAKT1 år sen satt jag, micke & mamma i köket & kollade på graviditetstestet.

mamma hade tjatat på mig i några dagar att jag skulle handla gravtest, så nu tvingade hon iväg oss! min mens var ju 6 dagar sen ; den hade ALDRIG varit sen innan.. men jag sa ju "mamma, jag har bara en infektion i kroppen! för jag är varm, sen fryser jag & jag har ju mensvärk.."

 

och då fattade mamma direkt att jag var gravid. hon säger att våra äger suger åt sig som en svamp. HAHAHA USCH.

 

jag trodde verkligen inte jag var gravid. men. det var jag. tog testet & såg att den ändrade färg med en gång, så då blev jag ännu "säkrare" på att jkag inte var gravid, för det ska ju ta en stund tänkte jag? vågade iallafall inte kolla &; la det på bordet & frågade micke hur det skulle se ut.. "sådär............... två sträck är = gravid.."

 

sen grät jag i flera timmar. jag kastade mig i soffan & bara grääääääääääääääääääääääääääääääät. och micke satt bara helt chockad. mamma gick mellan mig & micke & försökte trösta oss. jag var otröstlig. jag har ALDRIG i hela mitt liv varit så rädd, ledsen, glad , förvirrad på samma gång. jag trodde ju att vi skulle göra abort. fast micke visste från dag 1 att jag inte ville göra det.

 

sen kom kenny hem.. haha mamma frågade mig om hon fick berätta.. tror inte hon fick ngt svar ens.. så hon sa " jag kanske ska bli mormor.."
kenny: aha, jag trodde det var tvärtom! 

 

då sa mamma "ja men det är kanske inte rätt tillfälle osv.."
då sa kenny (för en gångs skull något bra) : jag har aldrig haft rätt tillfälle, men det blir ju vad man gör det till.

 

sen gick jag en promenad. själv. gick. grät. sen gungade jag. länge. pratade med B. eftersom jag inte trodde att jag var gravid så hade jag berättat allt för henne. kände mig jäkligt elak på något sätt, även fast det kan man ju inte ro för.. 

 

sen pratade jag & micke en massa. & med mamma med. hon sa att hon stöttade oss ovasett vad. och micke var ju mer för abort för att vi som sagt bodde hemma & inga heltidsjobb osv. medans jag var helt emot det.. men mamma sa att det är vårat beslut ihop MEN i slutändan är det alltid jag som ha sista ordet. tycker det låter så konstigt. MEN mamma sa också att om jag bestämde mig för att behålla & micke inte var redo , så kan det finnas en risk att jag skulle bli själv & då måste jag vara medveten om den risken. för man kan inte tvinga på någon något. 

 

men micke sa att ovasett vilket så står han vid min sida till 150 % & menade på att detta var bådas "fel". så i flera veckor gick jag & undrade. tillslut så bestämde vi oss. och det är det bästa beslutet jag någonsin har tagit.

 

så idag för ett år sen...... inte trodde jag att jag skulle sitta i min &; mickes lägenhet i stureby med världens finaste älskade lilla son. & att jag höll på att planera hans dop. nä , det trodde jag inte. & det hade jag inte heller vågat hoppas på heller. 

 

sen den dagen vi bestämde oss. som vi har kämpat för vår skrutt. & aldrig kommer vi sluta heller. 

 

eftersom vi fortfarande bodde hemma osv, så blev ju alla chockade & många undrade nog hur det skulle gå för oss & hur vi skulle klara oss. det gjorde jag med. men jag visste att det var bara att kämpa från den dagen tills föralltid. men vi skulle ALDRIG ha klarat oss utan all den hjälp & stöd från alla omkring oss. <3 älskade ni.

 

5 september 2012, kommer jag inte bara minnas som emmis 23 årsdag (grattis vännen!!) utan också som den dagen jag fick reda på att flubber låg i min mage. resan hit har varit jävligt känslosam, en riktig berg &dal bana. men det har de varit värt. skulle göra om allt 100 ggr till för min prins.

 

kärleken till dendär lilla människan är helt SJUK. är det såhär man känner sig när man är hög? svävar på små moln hela tiden... hehe

 

prinsen sover &; får lite skönhetssömn.. skickade på skoj in en ansökan som hm:s barnmodell (såg en annons på en föräldrargrupp på facebook) & dagen efter fick jag svar att dom gärna vill träffa Albin & ta kort på han.. så idag ska vi åka & göra det. det är säkert hur många barn som helst som söker, men det var bara roligt att få den "bekräftelsen" att det inte bara är hans päron som tycker han är världens sötaste ;)