Skulle hämta en filt i vardagsrummet med Albin i famnen för han hade äntligen somnar till, när jag kommer in i sovrummet igen så slår jag i knät jävligt hårt i sängkanten.. Så hårt att jag måste med all kraft kämpa för att ej ramla med Albin i sängen & jag mumlar fan ganska högt för det gjorde så jäääääääävla ont.

Kollar ner i famnen. Två klarvakna blåa ögon stirrar upp på mig.. När jag äntligen hade fått han att komma till ro efter 1 Tim & 30 min kämpade av sånger, vaggning, närhet osv.. Det var bara att börja om igen, men han vägrade att sova i vaggan, tillslut skrek han lite. Så jag la han i vagnen & han somnade på mindre än 2 min........ Då känner man lite "varför la jag han inte där på en gång, då hade jag sovit nu.."

Men jag ger mig själv beröm ist för jag kämpade så länge ändå! Det är inte lätt när man är så jävla trött & det är lättare att välja det snabbare alternativet..

Nu godnatt. Man vet aldrig när grodan vill ha mat igen..

/ sanera