gravido
fisi & jag satt och pratade här om dagen.. & då sa hon det "vad ditt liv har förändrats på 1år.." true that, sis!
för ett år sedan var jag & säsongade i st anton, festade lite för mycket kanske & nu väntar jag barn & ska flytta ihop med min livs stora kärlek. helt fantastiskt faktiskt.
inte så planerat, nej. men detta är mitt livs bästa "misstag" eller vad man nu vill kalla det. och ibland (alldels för ofta) tänker jag så hjärnan går på högvarv & det kan vara jobbigt.
ibland känner jag mig inte alls redo, att jag har stressat fram, att jag har "tvingat" på micke ett barn, att jag är för un g, att jag inte vet något om livet, att jag inte hunnit göra allt jag vill göra osv.
men,
man kan inte planera allt, jag kommer tids nog att bli redo, har inte så mycket annat val hehe, man är alltid (får vi hoppas) två om att göra ett barn & vi har gemensamt kommit fram till detta beslut, 23 år är inte ungt, alldels lagom nästan för gammalt haha, ibland känns det som att jag inte vet vad som menas med livet MEN jag tror att att få bilda sin egna lilla familj är livet & jag har mycket kvar att lära, men vafan vill jag göra då? har velat ha barn sen jag var 15 så. men mitt liv går inte under för att jag ska ha barn, tvärtom mitt liv börjar nu, jag ska få visa världen för ett nytt litet liv & jag ska visa världen ett nytt litet liv.
dessutom ska jag & fisi till skottland efter flubber 'är född, hon vill direkt till london sen också, hon har planer för den blivande mamman , hon.
så det känns bra, men läskigt. jag har det lite halvsvårt (för att uttrycka mig jävligt milt) för förändringar (jag hatar förändringar, ok.) & om det så sker förändringar så har jag ofta gjort det väldigt snabbt, som att dra till st anton, allt där gick väldigt snabbt. s¨å att man inte hinner tänka förrens efter.. och som ni vet är graviditet på 9 månader, vilket ger mig en JÄVLA tid till att fundera & tänka & hinna oroa mig, lugna ner mig, hetsa upp mig igen & så h¨åller det på. så jag försöker bara lite mentalt förberda mig på detta, men å andra sidan är det nog inte så lätt att förberda sig på att bli mamma.
man får ta det som det kommer helt enkelt. & helt enkelt kommer det inte att bli. kommer bli tufft med ekonomin , men som tur är så har vi stöd från nära & kära & jag vet att ingen i min omgiving skulle låta mig & micke äta kattmat tex så det känns ju faktiskt ganska bra.
så nej, jag vet inte riktigt vad jag oroar mig för hela tiden. men såklart, detta är ju det största i livet för sjutton. största förändringen. en förändringen som är bestående för ALLTID (om allt går rätt, vilket jag tror & hoppas) så visst är det stort & mycket på en gång att ta in.
och sen att ens hormoner hoppar omkring som jag ingte vet vad gör det inte så jäkla mycket lättare.
tänk dig din värsta period under mensen (menar då hormonellt) du är sugen på allt, trött, pigg, glad, ledsen sov på samma gång.
och såhär känner jag nästan hela min vakna tid:
jag är pigg, jag är trött, jag är glad, jag är ledsen, jag vill sova, jag vill bajsa, jag vill kissa, jag vill ha lakrtis, jag vill nog ha choklad mer, jag vill inte något av det, jag vill ha ananas, ananasen är grön på ica men det har inte mina hormoner hänsyn till & jag vill ha färsk ananas inte på konserv, jag överväger väl mango istället som också är grön, jag är på ica & gråter. jag vill pussa på micke, kan inte vara utan honom, jag vill inte pussa på micke, han ligger för nära, han ligger för långt bort, jag är arg, jag skriker, jag gråter, jag vill sitta i pappas knä, jag vill pussa på mamma, jag vill krama mina systrar, jag vill ha min mormor här, jag är arg för att världen är så orättvist, jag vill slå någon , jag vill faktiskt suga i mig lite blod från någon, jag vill läsa, jag vill kolla tv, jag har ont i ryggen, jag undrar varför jag gråter för ingeting osv..............................................
allt detta bubblar i mig på SAMMA gång. det kan vara ganska jobbigt att hålla reda på sina känslor då.. hehe. åh herrre nu är jag ju såkalrt för jävla sugen på ananas.............
lite så kan det vara. så är det också. men det är härligt ändå. att mina älskade står ut med mig alltså.
jag tänker ibland på vad jag & micke skulle ha gjort nu om vi inte var gravida. hur våra liv skulle se ut. det som skrämmer mig är att jag tror att vi bara ska flyhta på som innan, utan att riktigt anstränga oss till det vi vill, eller iallafall jag. skulle nog aldrig riktigt ta tag i något, för jag vill så mycket på samma gång. och det skrämmer mig lite för att sen skulle jag helt plösloigt inse att jag är 25 & fortfarande bor hemma & då skulle paniken inför barn vara jäkligt stressande kan jag tro. att man bara glider omkring liksom, inte gör något vettigt av sin tid här på jorden.
och just av denna anleding är jag jäkligt glad att vi fick en liten "skjuts" påvägen, att vi fick lite mer bråttom att fixa lägenhet & jobb. så att det händer något. så att vi gör något av våra liv. & vi ska bli föräldrar. och det längtar jag så mycket efter!
men jag är LIVRÄDD. men det kommer gå bra. oroar mig ganska mycket över lägenheten & är så stressad.. att vi inte köpt något, men vart ska vi ställa alla saker? vart börjar man? haha åh herre. den 1a mars kommer jag tvinga alla i min omgivning att tapetsera & måla om samtliga rum i lägenheten. hehe. så att vi kan flytta in så snart som möjligt . & då kan man börja bygga på ordentligt med babygrejer också.
det är fortfarande som en dimma.. jag tror inte att jag riktigt kan förstå att allt detta inte är en dröm.
/ sanera
Kommentarer
Postat av: Ems
Sötis!!!! Du lyckas alltid roa mig xD haha din lilla vampyr ;)
Postat av: B
du ska bara veta hur glad jag är! längtar så mycket! ska göra allt för att vara ett gott föredöme för det lilla barnet! <3
jag älskar dig massvis S
Trackback
