Var lite arg, ledsen & besviken igår.. Men jag har en väldigt klok far som sa till mig; fortsätt förberedda dig på det sättet du har gjort inför den förlossning du vill ha , så tar du det som du kommer. För du vet ju inget säkert än.

Och det är ju så sant, MEN att det finns en risk som jag vet redan nu känns jäkligt jobbigt. Vill inget hellre än föda vaginalt, och om det hade blivit akut kejsarsnitt på förlossningen, så fine. Då är det akut! Men nu känns det mer som att det är mer "farligt" mindre bra för mig än för bebbe & då känns det värre att inte föda på det sättet man vill.
Jag menar om en kvinna förberett sig på att föda med kejsarsnitt & sen av någon anledning blir det inte så , så är det såklart skitjobbigt!

Folk säger till mig; men huvudsaken är ju såklart att bebis kommer ut på något sätt?
Nähä? Alltså URSÄKTA?! Det är väl SJÄLVKLART!!!!!! Men jag är en kvinna som ogillar förändringar jävligt mycket & nu är det jävligt många på samma gång & har man förberett sig & tänkt sig en sak hur länge som helst , så får man veta att det kanske ej blir så , så blir man ledsen & det har jag rätt att bli tycker jag. Så om någon tänker så , håll käften istället.

Och en sak till har folk sagt; men kejsarsnitt gör mindre ont!!
MEN OCH???? Vad är det man inte förstår? Jag vill ha en vaginal förlossning, och smärtan är något man klarar av. Är mer rädd för att bli snittat. Vet ju att det kommer göra ont, men vaginalt känns mest naturligt för mig & så är det. Och kejsarsnitt kan också finnas risker med.

Haha. Inte nog med det, min moderkaka ligger ju i framvägg & om den Inte flyttar på sig tills det är dags, så måste man göra kejsarsnitt också.

Äh, det blir som det blir. Ändå 11 veckor kvar.. ELVA?! Fyfan nu satte jag hjärtat i halsen..

Om SEX dagar får vi tillträde till vår lägenhet, helt jävla stört.

Nu ska jag sova, gick upp 9 imorse. Imorn ska vi packa för fullt!

/ sanera