ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. skrev ett inlägg på mobilen som sen försvann.. och jag var redan arg............. morr..

 

håller på att fixa plats åt flubbers saker i pisskåpet, har dragit mig för det för jag vill egentligen inte ha det där.. men det finns ingen annan plats. nu måste jag hitta en plats åt alla mina grejer. hehe.

 

fixat en del här, vila säger barnmorskan, och mamma. och micke. och alla andra. men det går liksom inte. jag har ju vilat. men det är som dom säger, när man är i 8-9 månaden så får man världens städ/rensa/ fixa sug.. vill bara att allt ska vara klart, haha. hur mycket jag än fixar & donar finns det alltid något mer att göra.

 

tänkte dammsuga också men då blir micke galen. om han fick bestämma skulle han nog låsa fast mig i sängen tills han kommer hem från jobbet så han vet att jag låg still. jag vet att det är viktigt att vila så att jag klarar förlossningen.

men det verkar ju inte bli någon snart. åh alltså ni fattar inte hur jobbigt detta är. jag vill bara ha flubber här nu!!!!!!!!!!!!! för jag är så jävla orolig att något ska hända. att flubber ska dö i min mage eller så. har sån ångest av det. kom ut istället! då kommer jag iof börja oroa mig för psd (plöstslig spädbarns död.) men det är väl så att bli mamma/ pappa. man oroar sig 24/7.

 

om flubber är lika envis som sin mor (som det så också verkar vara) så är väl 20e maj inte illa gissat... jag LOVAR att jag kommer bli igångsatt. och det vill jag inte. påsatt, ja. igångsatt nej. hahaha. skillnad detdär.

detta är som tortyr. vänta , vänta,. vänta........................ jag har fan väntat sen jag var 15!!!!!!!!!!!! flubber är ju färdigbakad! va tusan väntar du på dåååååå???? är mammas mage så mysig kanske? borde skriva ett nytt hyreskontrakt på min kropp nu, för nu är det nog. vill ha min bebis här.

 

har liksom insett att allt kommer inte vara klart, jag kommer inte ha allt fixat, jag kommer inte hinna allt jag vill. så därför ger jag mig där & bara väntar.

 

jag sliter fan mitt hår snart. har delat min kropp med en annan människa i 9 månader nu, det har varit riktigt härligt & kul & fruktansvärt häftigt! MEN det har också varit väldigt jobbigt & tungt ibland. inte bara för kroppen, men huvudet & tankarna blir så jäkla påverkad av alla dessa hormoner .. längtar tills jag slutar läcka så fort jag ställer mig upp, nyser osv.. tills jag slutar fisa hela tiden. tills ryggontet försvinner.. osv.. tills jag faktiskt bestämmer över min egna kropp igen. faktiskt så läntar jag lite till att få klä mig i mina normala jeans & kläder.. tills jag kan ha en jacka som går att stänga. har en av Mickes jacka som fortf går att stänga , men det går knappt att andas då..

 

haha. bitterfittan sanera. nä, men jag längtar bara så jäkla mycket tills mitt nya liv börjar med min lilla bebis & min älskade Mickey. vi ska bli föräldrar. jag & micke. som knappt kunde ta hand om oss själva trodde jag. men jag hade fel. vi klarar oss fintfint! med hjäälp & kärlek från våra älskade omkring oss. när jag inte orkar mer så tar micke hand om oss två..

 

masserar min rygg varje kväll i minst 20 min, trots att han är helt slut i sin arm. gnäller inte. han säger varje dag hur duktig jag är som kämpar på, fast jag har så ont. oroar sig hela tiden för att jag ska orka med allt. lagar mat. städar. pussar på mig. ger mig kärlek när jag minst anar det. micke är så jäkla fin på alla sätt. jag älskar han så jäkla mycket & är så rädd att jag ska förlora honom., hela tiden.. som igår när vi åkte hem från bion var det en knarkare som ramlade omrking på tuben.

 

tänkte att han kommer ramla på min mage. men sen tänkte jag att han flippar & knivhugger micke.. det är min rädsla. andra människor. och micke tror att han är superman. det säger han själv. herregud, finns det något jag inte oroar mig för ?

 

men jag är så jäkla tacksam för mitt liv & hur jag liksom hamnade här & för alla fina människor i mitt liv. är så FRUKTANSVÄRT rädd att något ska hända dom. livrädd. men sånt är livet. man oroar sig.

 

jag kan inte fatta att jag snart ör mamma. och det är därför jag längtar så mycket så jag vet att det inte är en dröm. att det kommer bli min verklighet. tillsammans med min älskade man. som kommer bli världens bästa pappa. <3

 

/ sanera