ångest
kollade fotboll med papsi. myyys. <3 försöker alltid få mig på bra humör.
allt känns som kaos just nu.. känns aningen jobbigt. börjat (?) få en jävligt grov ångest. lovar att jag kommer få magsår snart. men ändå känns det som om att jag ändå inte kan göra så mycket åt saken, eller jag vet inte hur jag ska förklara. men jag vill inte bryta ihop som förr. det är bara en jävla ångest blandat med min åldersnoja som också är jävligt grov och jobbig eftersom jag måste ligga halva natten & fråga mig själv samma sak varenda JÄVLA natt/ dag,. : vafan har jag gjort i 22 jävla år?
och kommer alltid fram till : inte ett skit. vilket leder till att jag kommer fram till vad jag skulle kunna ha gjort/ha i mitt liv nu: ett barn, ett jobb, lägenhet.. ja, vuxenlivet.
ja det är en jävla ond cirkel & jävligt jobbigt just nu. blir ju inte bättre att jag faktiskt har kommit till inskit att jag måste börja undra varför jag alltid blir pissfull hela jävla tiden? och ångesten dagen efter att jag ahr druckit, den är nog värst. min barnmorska sa att det inte var så bra med den typen av ångest. men hursom har jag tagit 1 vit månad., för jag orkar inte med ångesten dagen efter, men sen när den dagliga ångesten tar över känns det skönt att bara få tänka på annat & då glömmer jag ångesten jag får dagen efter.
och smärtan i knät hjälper faktiskt inte alls. men tabletterna gör. lite. och då har vi ännu en ångest just nu i mitt liv, och det är mitt jobb. min möjlighet att faktiskt tjäna lite pengar på ett par månader & kunna betala en del av mina skulder. men nä, kan ju inte gå & jobbet dom erbjöd mig, kan jag inbte ta om jag tänker efter så kommer det tyvärr inte funka. jag kan inte jobba utomhus i spel, för då får jag bara ondare.. pallar inteeee. vill jobba, vill inte förlora massa pengar.. speciellt inte när man inte har ett heltids jobb, då hade det inte varit lika jobbigt.. men nu är det säsongsjobb & jag vet inte när jag kommer tjäna pengar igen.. ååååh.. och en operationstid kan talång tid att få.. denna smärta.. inte kul. ska inte säga att vi har världens sämsta vård, men det var fan lättare i österrike..
det är liksom som att man kommit till den punkten, den känslan att det bara blir jobbigare och jobbigare, men tillslut orkar man bara inte bry sig. mer skit kommer, men det är liksom stopp. det är som att hit men inte längre. som om att jag inte bryr mig , men jag bryr mig så jävla mycket men jag orkar bara inte mer. så därav all denna ångest, hela jääävla tiden. alla timmar på dygnet. till och med i mina drömmar..
drömmer om att jag tappar mina tänder, och pappa säger att det typ betyder att man är stressad.
och det kan man väl säga att jag är. lite lätt bara. att allt ska komma på samma jävla gång.
orkar inteeeeeeeeeeeee. nä. det gör jag inte.
men det finns väl inget jag kan göra mer nu. känns det som. vad som jag hade kunnat gjort, ha ett heltidsjobb, pluggat, haft pengar till att leva lite osv.. skulle vilja ta den lätta vägen, bara vinna en massa pengar.. hahahaha. åh, så naiv liten flicka. vafan ska jag göra med mitt liv? måste ta reda på det. men jag hatar dethär bara.. måste få bort denna ångest. måste få bort allt. eller jag vet inte. jag vet ingeting.
varför sa inte mamma och pappa till mig att verkligheten är så grym och att världen är så jävla stor. fast IBLAND (väldigt, väldigt sällan) kan vara så fin & så liten.
åååh. bitter ja, som fisi skulle ha kallat mig: BF. men denna smärta gör en väldigt bitter. denna värld gör en väldigt bitter.
men ändå känns det ganska bra. fast ändå inte. eller typ. fast jag vet inte.
men annars mår jag bra, tackar som frågar. även fast mitt liv är helt jävla cp.
men jag mår bra. typ. eller något. jag vet inte. men vem vet då?
nä, nu ska jag sova med min ångest. jag hatar detta. japp, det gör jag. jag hatar allt. ångestjävel.
/ sanera
allt känns som kaos just nu.. känns aningen jobbigt. börjat (?) få en jävligt grov ångest. lovar att jag kommer få magsår snart. men ändå känns det som om att jag ändå inte kan göra så mycket åt saken, eller jag vet inte hur jag ska förklara. men jag vill inte bryta ihop som förr. det är bara en jävla ångest blandat med min åldersnoja som också är jävligt grov och jobbig eftersom jag måste ligga halva natten & fråga mig själv samma sak varenda JÄVLA natt/ dag,. : vafan har jag gjort i 22 jävla år?
och kommer alltid fram till : inte ett skit. vilket leder till att jag kommer fram till vad jag skulle kunna ha gjort/ha i mitt liv nu: ett barn, ett jobb, lägenhet.. ja, vuxenlivet.
ja det är en jävla ond cirkel & jävligt jobbigt just nu. blir ju inte bättre att jag faktiskt har kommit till inskit att jag måste börja undra varför jag alltid blir pissfull hela jävla tiden? och ångesten dagen efter att jag ahr druckit, den är nog värst. min barnmorska sa att det inte var så bra med den typen av ångest. men hursom har jag tagit 1 vit månad., för jag orkar inte med ångesten dagen efter, men sen när den dagliga ångesten tar över känns det skönt att bara få tänka på annat & då glömmer jag ångesten jag får dagen efter.
och smärtan i knät hjälper faktiskt inte alls. men tabletterna gör. lite. och då har vi ännu en ångest just nu i mitt liv, och det är mitt jobb. min möjlighet att faktiskt tjäna lite pengar på ett par månader & kunna betala en del av mina skulder. men nä, kan ju inte gå & jobbet dom erbjöd mig, kan jag inbte ta om jag tänker efter så kommer det tyvärr inte funka. jag kan inte jobba utomhus i spel, för då får jag bara ondare.. pallar inteeee. vill jobba, vill inte förlora massa pengar.. speciellt inte när man inte har ett heltids jobb, då hade det inte varit lika jobbigt.. men nu är det säsongsjobb & jag vet inte när jag kommer tjäna pengar igen.. ååååh.. och en operationstid kan talång tid att få.. denna smärta.. inte kul. ska inte säga att vi har världens sämsta vård, men det var fan lättare i österrike..
det är liksom som att man kommit till den punkten, den känslan att det bara blir jobbigare och jobbigare, men tillslut orkar man bara inte bry sig. mer skit kommer, men det är liksom stopp. det är som att hit men inte längre. som om att jag inte bryr mig , men jag bryr mig så jävla mycket men jag orkar bara inte mer. så därav all denna ångest, hela jääävla tiden. alla timmar på dygnet. till och med i mina drömmar..
drömmer om att jag tappar mina tänder, och pappa säger att det typ betyder att man är stressad.
och det kan man väl säga att jag är. lite lätt bara. att allt ska komma på samma jävla gång.
orkar inteeeeeeeeeeeee. nä. det gör jag inte.
men det finns väl inget jag kan göra mer nu. känns det som. vad som jag hade kunnat gjort, ha ett heltidsjobb, pluggat, haft pengar till att leva lite osv.. skulle vilja ta den lätta vägen, bara vinna en massa pengar.. hahahaha. åh, så naiv liten flicka. vafan ska jag göra med mitt liv? måste ta reda på det. men jag hatar dethär bara.. måste få bort denna ångest. måste få bort allt. eller jag vet inte. jag vet ingeting.
varför sa inte mamma och pappa till mig att verkligheten är så grym och att världen är så jävla stor. fast IBLAND (väldigt, väldigt sällan) kan vara så fin & så liten.
åååh. bitter ja, som fisi skulle ha kallat mig: BF. men denna smärta gör en väldigt bitter. denna värld gör en väldigt bitter.
men ändå känns det ganska bra. fast ändå inte. eller typ. fast jag vet inte.
men annars mår jag bra, tackar som frågar. även fast mitt liv är helt jävla cp.
men jag mår bra. typ. eller något. jag vet inte. men vem vet då?
nä, nu ska jag sova med min ångest. jag hatar detta. japp, det gör jag. jag hatar allt. ångestjävel.
/ sanera
Kommentarer
Postat av: b
I LOVE YOU .. <3
Postat av: s
Love you, B <3
Postat av: Ems
det kmr bli bättre! <3
Trackback
