det har gått 2, snart 3 månader på det nya året. detta år skulle bli ett BRA år. så säger man alltid, men det skulle verkligen det. men så började det ÅT HELVETE. och sen så satt man typ i skiten , förvirrad som fan. man vet liksom inte vad som händer, eller varför det hände. men jag hade min vän vid min sida. när andra inte orkar eller förstår så har hon ALLTID funnits där, sen första dagen.
sen så hände det ännu mera skit & så undrar man igen. man försöker ta sig i kragen, andas. men sen åker en i sin närmsta närhet på en massa skit. som ett slag i ansiktet. så försöker man vara glad, men man ser dennes smärta varje dag. det gör ont i hjärtat. nu är det nog. men sen provar gud mig & några i min närmsta närhet IGEN.
det gör ont. och andra saker kommer upp till ytan, som man har stoppat ner under sanden. det gör ont. det blir bråk. min vän står vid min sida. henne kommer jag aldrig släppa.

klart man tänker att man inte orkar. men man måste fortsätta. men det är inte lätt när man börjar inse att man har människor omkring sig som har förändrats så att man undrar vart världen är påväg. men det bestämde jag att det inte ska påverka mig.

på mindre än 3 månader har jag & några i min omgivning genom gått helvetet. det är inte lätt när det är svårt. men ibland så tittar jag liksom typ från ovan och kollar på vissa människor. så undrar jag hur i helvete du kan  leva i din jävla bubbla? fan. nu är vi här igen. jag behövde dig. när ska jag sluta räkna med dig? det kommer aldrig bli som förr igen. men det är nog bra. vi håller varandra på avstånd, det gör ont men det är ok. det är nog du & jag som är olika. jag vet inte ens varför jag alltid hoppats. men men. hoppet.

så under de 3 månaderna har jag varit mer än förvirrad & undrat över mycket. och det gör ont när man tänker. men jag ska ta mig i kragen nu. och visa vad jag kan. och så tackar jag min vän. för att du alltid finns där. och min syster. du är bäst.

/ sanera