Av tradition ska man ju sammanfatta året som har gått lite..

ska försöka fatta mig kort.. (hahaha inte min starka sida!)

mitt år har varit.. hmm lite av något form av kaos kanske man kan säga.. jag har mått jävligt dåligt, jag har mått jävligt bra, jag har försökt mått jävligt bra när jag mådde jävligt dåligt vilket slutade i bland det värsta i mitt liv..

sommaren var bland den roligaste sommaren på länge, men samtidigt en av de värsta. svårt att förklara det där på något sätt.. har lärt känna jävligt sköna människor, mina kära emmatrefemma! utan henne hade jag inte varit i österrike, hon är jäkligt bra hon! och alla andra människor jag lärde känna.. men sen blev det en del festande pga fel anledningar, vilket jag inte ville erkänna då.

jag gjorde folk illa som jag älskar otroligt mycket, jag gjorde mig själv jävligt illa. men tillslut blev det stopp. och det slutade ju dock väldigt bra.

utan denhär sommaren hade jag nog aldrig hamnat här i österrike. jag hade varit hemma i sverige och drivit omkring och väntat på mitt liv ska börja typ.

ibland har jag väldigt svårt att förstå att JAG, lilla sandra, mamma & pappas älskling har klarat sig här i över 1 månad SJÄLV. HA, det var det nog ingen som trodde! Eller iaf inte jag.. mamma säger att jag måste lära mig att vara stolt över mig själv. och det kan jag säga nu; JAG ÄR JÄVLIGT STOLT över mig själv. JÄVLAR vad bra jag är. faktiskt. jag känner INGEN av mina vänner som skulle lämna sina pojkvänner & göra något sånt här (förutom B, som redan gjort det & det är hon som insperat mig till detta)
jag menar det är lätt och säga en sak , men att göra det är svårare. jag tror jag kommer växa väldigt mycket av detta.

mamma & pappa har sagt att detta är väldigt bra & nyttigt för mig .. men har egentligen inte fattat varför .. men jag gör det nu, på något sätt. det känns lättare att vara här när jag vet att alla tycker att jag gör rätt..

Och här blir det som en bubbla, man är liksom med alla här hela tiden. delar allt med dom , så då saknar man inte dom hemma lika mycket.. kommer få en chock när jag kommer hem till verkligheten igen.,

Vad jag försökte säga är att år 2011 lärde jag mig en jävla massa om mig själv, klarar mer än vad jag tror. Växte jäkligt mycket, var tvungen att ta itu med saker & ting.

Var jävligt förvirrad detta år. Visste inte vad jag ville, tvungen att ta stora beslut osv. Längtar till 2012 lite! Ska bli skönt att få börja om , komma igen på något sätt..

Jag hoppas 2012 blir lite bättre. eller asbra! Och förlåt mina älskade vänner (särsklit B & L) för att jag har varit frånvarande , för att jag inte har orkat så mycket. Nästa år blir det ändring! Nya tag.

nu blev detta jätte luddigt.. men det löser sig nog.

Tack mamma, pappa, micke, fisi, bini & alla som stod ut med mig , stöttade mig. Som ni alltid gör. Ni är bäst. Lever för er. <3

Älskar er.

/ sanera