det är så konstigt. alltså jag tror att jag vet fast jag gör nog inte det. alltså ibland hatar jag mig själv så jävla mycket att det är olidligt. för mig & för andra. ibland förstår jag bara inte på mig själv & mina känslor, mina tankar. jag förstår mig nästan aldrig. jag får dagarna att gå genom att bara vara. tänker att alltid kommer det en ny dag. den ska vara bättre. men den är liksom inte det. dagen är bättre, med nära & kära. men JAG är inte bättre. samma känslor & tankar. varför hatar jag mig så mycket, när det är tydligt att det är människor som älskar mig. - för att jag sårar dessa människor.
 ibland vill jag göra allt i världen ogjort & göra om allt. jag hatar mig själv för jag låter dumma människor förstöra så fina människor. jag vill rädda dig. men det är försent. men jag vill göra något. jag måste göra något. jag avskyr mig själv ibland.
& ibland gråter jag & gråter & gråter utan att egentligen veta varför. men egentligen så vet jag, önskar bara att jag kunde berätta. men jag kan liksom inte det. men jag orkar inte med att det bara är jag som vet hela jävla tiden. måste få dela ansvaret med någon. men, det är ett så stort ansvar att lägga på någon bara för att man inte orkar. jag hatar mig för att jag är så jävla självisk.
men jag älskar mig för att den finns så många fina människor som älskar mig. det måste jag. för deras skull.

otroligt hur känslosamt det kan bli ibland, haha. illa, mina vänner, illa.

/ sanera