Okej, nu får det fan vara nog.
Ingen uppdatering sen 18 dagar tillbaka. Nytt världsrekord?

Jag kan iallafall meddela att 'Miss Never Ending Story', a.k.a Sanera, är vid liv. Jag förstår hur ni trogna läsare måste känna er..svikna, ledsna & lite smått nära ett psykbryt. Men som sagt, hon är vid liv och tro mig - jag tjatar varje dag att hon ska skriva här, så förr eller senare ger hon väl upp stoltheten och kommer tillbaka.

Det är väl kul med en liten gästbloggare sålänge? Och speciellt mig. Jag är ju skitrolig. Anyway, Sanera är ju rätt busy som ni märker. Jobbar, träffar Micke, träffar vänner, träffar Micke igen, jobbar, träffar Micke, träffar vänner, träffar Micke osv osv..ja, you get the picture. Alla älskar Sanera. Jag menar, hur kan man inte älska henne? Alla hennes underbara psykbryt hon får, när hon drar en i håret sådär kärleksfullt (*host*) eller när hon jagar en runt halva skolan för man råkar skicka ett gulligt sms från hennes mobil.

(Någon annan än jag som tycker att det här låter som ett tal jag håller på hennes bröllop? Ni vet, när man berättar massa saker om the bride).

Nu är det såhär, jag och Sanera har inte träffats sen vi tog studenten. Eller correction - jag gav henne hennes jeansjacka genom tågdörren under 5 sekunder en vecka efter det..men det räknas nog inte (?). Men vi håller kontakten så bra ändå. Smsar & ringer varandra var och varannan dag för att keep each other updated och helt enkelt skvallra om saker. Folk kallar mig ju inte Louise 'skvallrarn' Sandberg for nothing. Eller ja, vissa kallar mig 'biffen', men det passade inte in i sammanhanget. (Alla som inte fattade ironin i den där meningen är LOSERS!).

Nu är det nog dags för mig att säga tack & hej,
så ha det så bra fucktards så hörs vi!

/ Louise, www.lovise.blogg.se
(ja, jag tänker köra lite smygreklam, while I'm at it!).